Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den gamla gatan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Klockan slog tio i Ladugårdslandskyrkan.
Ida pekade nedåt gatan:
— Där kommer getgumman.
Getgumman kom med sina båda getter; den ena
ledde hon i ett snöre, den andra gick lös. Kanslirådets
lilla dotterdotter hade kikhostan och drack
getmjölk.
— Ja; och där kommer lumpgubben.
Lumpgubben kutade in genom porten med sin
påse på ryggen och sin svarta, smetiga käpp. Man
sade, att han hade sett bättre dagar.
Två fulla kommo ut från krogen och vinglade
gatan fram, arm i arm. En poliskonstapel i vita
linnebyxor gick av och an; ”Fäderneslandet” stack
upp ur backfickan. En flock höns tågade ut från
Långa radens gård, med tuppen i spetsen; polisen
stannade, tog upp ett halvt franskt bröd ur bakfickan
och började mata dem.
— Vad ska vi göra? frågade Ida.
— Jag vet inte, svarade Martin.
Han såg mycket hjälplös ut.
— Vill du ha mitt päron?
Ida tog upp sitt päron ur fickan och höll det under
näsan på Martin. Det såg mycket frestande ut.
— Vi kan dela, föreslog Martin.
— Ja, vi kan ju dela.
— Men jag har ingen kniv att skära med!
— Det gör ingenting. Bit först du, så biter jag sen.
Martin bet, och Ida bet. Martin glömde, att han
ville ha päronet skalat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
