Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den gamla gatan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Kom hit, sade Ida, så skall jag sota mustascher
på dig.
Martin tyckte inte att det passade med mustascher,
när han skulle vara flicka. Men det brydde
Ida sig inte om: hon sotade en kork över ett ljus
och ritade stora, svarta mustascher på Martin, och
hon passade också på att svärta ögonbrynen på sig
själv — så tittade de i spegeln igen och skrattade.
— O, så vackert att ha svarta ögonbryn, sade
Ida. Tycker du inte att jag är vacker?
— Jo, sade Martin.
Ida hittade på allt möjligt:
— Om du nu vill vara riktigt snäll, så ska vi
hålla kalas.
Hon gick till ett skåp och letade fram en
halvutdrucken vinbutelj och ett par, gröna glas. Så
dukade hon upp på toalettbordet och slog i.
Martin gjorde stora ögon:
— Törs du det för din pappa?
— Ja då. Jag törs allt vad jag vill för min pappa.
Min pappa är snäll han. Är din pappa snäll?
— Ja, svarade Martin.
Och de skålade och drucko. Det var ett sött och
gott vin, och det lyste så grant och så dunkelrött
i de gröna glasen.
Ute hade det börjat snöa. Det var stora, tunga
flingor; fönsterblecket var redan alldeles vitt. Det
var den första snön som föll; och kyrkklockorna
ringde i den svarta kyrkan: bing bång, bing bång.
Martin och Ida lågo på knä på en stod med armarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
