Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den gamla gatan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Madonnan strålade som en teaterdrottning, i rött,
blått och guld; och stjärnorna på hennes mantel
blinkade och tindrade i skenet från vaxljusen.
Martin frös av förtjusning.
Men Ida föll på knä framför madonnan. Hennes
tjocka, mörkröda fläta lyste som blank koppar i
ljusskenet. Hon mumlade något som Martin icke
förstod, och hon gjorde besynnerliga åtbörder med
händerna.
— Vad är det? frågade Martin. Varför gör du
så?
— Tst! Det är vår religion.
Och Ida fortsatte inne i alkoven. Hennes stora,
svarta ögon hade en tindrande glans. Men Martin
kände sig så besynnerligt tung i huvudet.
— Kom hit och var med, bad Ida. Tycker du
inte att det är vackert?
Martin satte sig på sängkanten och försökte göra
efter Idas åtbörder. Men snart började han nicka.
Huvudet blev så tungt, så tungt.
... Ute snöade det alltjämt, och kyrkklockorna
ringde: bing bång, bing bång ...
När herr Dupont kom hem, lågo barnen insomnade
på sängen. Vaxljusen hade brunnit ned.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>