Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den gamla gatan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han älskade också musik och sång. Han sjöng
gärna Gluntar med en gammal studentkamrat,
farbror Abraham, som stundom kom på besök; och
han kunde fantisera vid pianot och efter gehör
spela några stycken ur sina favoritoperor.
Men han läste sällan något annat än sin tidning.
Martin Bircks moder satt ofta, när skymningen
föll på, vid pianot och spelade och sjöng. Hennes
röst lät vackrare än alla andra röster. Hon sjöng
visor, som ingen sjunger mera. Då stodo Martin
och Maria bakom hennes stol och lyssnade förtjusta,
och stundom försökte de sjunga med. Det var en
visa om en soldat, som gömde en fältflaska, ur
vilken han hade givit en döende prins att dricka
på slagfältet. ”Och prinsen drack ur den.” Det var
omkvädet. Och det var en annan visa om en
herdeflicka, som vallade sin hjord i en dalgång mellan
branta alper. Det hördes ett brak av en lavin, och
flickan skyndade på sin hjord: ”Spring på, spring
på, mina lamm!” Och medan modern sjöng, gledo
hennes händer över pianots gulnade tangenter;
strängarnas klang hade en spröd glastimbre, och det
suckade och klagade i pedalen. Men i basen låg en
sträng brusten och surrade till då och då.
Och det kändes så ödsligt, då hon hade slutat
att sjunga.
Martin drev av och an. Det var som om rummen
bleve större och mera tomma, när skymningen
föll på.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
