Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den gamla gatan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Till slut vände han sig till mormor, som satt vid
fönstret och läste i Dagbladet.
— Snälla mormor, tala om en saga, bad Martin.
Men mormor kunde ingen ny saga. Och de gamla
hade Martin redan hört så många gånger. Mormor
fortsatte att läsa i tidningen med glasögonen långt
ner på näsan.
— Kors i herrans namn, sade hon plötsligt och
såg upp över tidningen, har ni sett att en fröken
Oldthusen är död?
— Nej, är hon död? sade Martins fader. Kunde
det vara en syster till kanslirådet?
— Nej, herregud, det var hans faster, sade
mormor. Hon hette Pella; Pella Oldthusen. Jag minns
henne mycket väl, jag träffade henne i Vaxholm för
många år sen. Det var en förbaskat kvick och rolig
gumma; men hon hade tjyvorgan. Hennes bekanta
brukade säga: ”Kära ni, låt ingenting ligga framme
i kväll, för Pella Oldthusen kommer hit!” Och så
hade hon en flicka, som hon hade tagit upp. När
den flickan skulle styras ut till sin första
nattvardsgång, då stal fröken Oldthusen sin gamla jungfrus
linneunderkjolar, som hängde i samma garderob
som hennes egna kläder, och lät sy om dem åt
flickan. Ja, det är Guds klara sanning, jag har själv
hört det av en fru, som hade mycket väl reda på
henne och hela släkten. ”Kära fröken,” sade
jungfrun sedan, för hon hade tjänat hos fröken i många
år och kände till hennes egenheter, ”kära fröken,
det har varit tjyvar i garderoben! Och tänk så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
