Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den gamla gatan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Nu kan jag tala om för herrskapet att
Häggbom är död.
Det blev alldeles tyst i rummet. Martin slutade
upp att gråta.
Mormor knäppte ihop händerna.
— Nej, har han verkligen slutat nu, gick det så
hastigt ... Herregud, har han slutat? Ja, det
brännvinet ... Men det var nog bäst för honom att han
fick dö, fast det blir smått för madamen; han var
ju portvakt i alla fall och försörjde hustru och
barn.
— Han dog precis klockan sju, sade Lotta.
Men då ingen svarade något, gick hon ut i köket
igen.
— Det är kanske så gott att man skickar ut en
lista bland grannarna och ställer till en liten
insamling, sade modern.
Martin skickades i säng. Modern satt på
sängkanten och läste bönerna med honom; han slapp
med Gud som haver, ty han var så trött. Eljest
brukade han också läsa Fader vår och Herren
välsigne oss.
Martin låg länge vaken och lyssnade till regnet,
som plaskade mot fönsterblecket; ty han var icke
alls sömnig, han hade bara sagt så för att slippa
läsa de långa bönerna, som han icke förstod. Ty
dat är omöjligt för ett litet barn att förbinda någon
som helst föreställning med vändningar sådana som
”helgat varde ditt namn” eller ”tillkomme ditt rike”.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
