Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den gamla gatan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kom förbi hörnet stod Ladugårdslandskyrkan där
som en jättestor lykta och sken ut över det vita
torget, där människorna från alla håll krälade fram
över snön. I kyrkan var det orgelbrus och sång och
många tindrande ljus, och Martin kände sig lycklig
och god och tänkte, att detta just var rätta sättet
att börja det nya året; och då prästen började
predika, somnade han strax. Men då han vaknade,
sken redan gryningens bleka dager in genom
fönsterna i kupolen, och modern ruskade på honom
och sade: — Nu ska vi gå hem och dricka kaffe.
Så gick man då hem med hjärtat fullt av de
vackraste föresatser; ty Martin förstod av sig själv,
att det var någonting sådant prästen hade predikat
om. Och fram på förmiddagen skickades Martin
och Maria omkring på nyårsvisiter till morbror
Janne och moster Lovisa och till tanter och
farbröder och blevo bjudna på kakor och vin och
konfekt ur julgranarna. Men hos farbror Abraham
fanns det ingen julgran, ty han var änkling och hade
inga barn utan bodde ensam med en gammal hushållerska.
Farbror Abraham var doktor och hade
många gånger kurerat Martin och Maria för
mässling och scharlakansfeber och ont i bröstet. Han
hade ett svart skägg och en lång, krokig näsa; ty
han var jude. Han hade också en papegoja, som
kunde svära på franska, och en svart katt. Denna
katt hette Kolmodin; och han var den klokaste katt
i världen, ty då han stod utanför tamburdörren och
ville komma in, jamade han icke som andra kattor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
