Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den gamla gatan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på Bellmansro. Runt omkring gnällde fioler och
positiv, och Martin kände sig fullkomligt lycklig.
Men på hemvägen stannade man ett ögonblick för
att se på Kasperteatern. Det började redan skymma
över slätten, men ännu skockade sig folket samman
kring dockteatern, där Kasper just höll på att slå
ihjäl sin hustru. Martin tryckte sig hårt intill sin
mor. Han såg munnar öppna sig till breda skratt
runt omkring, i halvskymningen, han förstod
ingenting, men ljudet av träpåkens slag mot dockans
huvud skrämde honom — skrattade man åt att
den elake mannen därborta slog sin hustru? Så
kom fordringsägaren, också honom slog Kasper
ihjäl, polisen och djävulen hanterade han lika illa,
tills äntligen Döden narrade honom ner i sin kittel,
och det var slut. Martin kunde icke skratta och
icke heller gråta, han endast stirrade häpen och
skräckslagen in i denna nya värld, som var så olik
hans egen. På hemvägen var han frusen och trött.
Solen var borta, och det mörknade mer och mer;
kungen hade för längesedan åkt hem till sitt slott,
fulla människor knuffades och skrålade runt
omkring. Vitsipporna, som Martin hade plockat i
skogskanten, voro vissna, och han kastade bort dem
att trampas ned i smutsen.
Men då man äntligen var hemma och det var
natt och Martin låg i sin säng och sov, drömde
han, att fadern slog modern i huvudet med en stor
påk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
