Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den gamla gatan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tapeten tycktes säga: vi bli väl snart bekanta —
och medan kvällsvarden med smör och ost och
några små stekta fiskar stod dukad vid fönstret,
satt Martin tyst på kanten av en kista och
betraktade den främmande och nya tavlan: den grå
landsvägen med telegrafstolparna, i vilka vinden sjöng,
och hästarnas, kärrornas och böndernas mörka
skuggfigurer mot den grönblå västerhimlen. Men
snett över vägen, ett stycke åt sidan, var det en
backe med en grupp av ekar, vilkas grönska stod
mäktig och tung i sommarkvällens skymning, och
bland dessa ekar var det en, som stod naken och
svart och icke kunde grönska som de andra, och i
dess grenar hade kråkorna byggt bo.
Martin kunde icke taga sina ögon från det svarta
trädet med kråkboet mellan grenarna. Han tyckte
att han kände detta träd, att han hade sett det förr,
eller hört en saga om det.
Och han drömde om det på natten.
Sommarhimmel, sommardagar. Gröna ängar,
gröna träd ...
Ängarna stodo fulla av blommor, och Martin och
Maria plockade dem och bundo dem till buketter
åt sin moder. Och Maria sade till Martin: Akta
dig för ormarna! Om du trampar på en orm, så
tror han att du har gjort det med flit, och så biter
han dig. Då trampade Martin så försiktigt han
kunde i det höga gräset. Och hon lärde honom
också, att det var en stor synd att plocka den vita
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
