- Project Runeberg -  Skrifter av Hjalmar Söderberg / Tredje delen. Martin Bircks ungdom /
42

(1919-1921) [MARC] Author: Hjalmar Söderberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den gamla gatan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

smultronblomman, ty det var den som det blev
smultron av. Och de kommo överens om att den
som först fick se en smultronblomma skulle säga:
Fri för den! — Och den som hade sagt ”fri” för
en blomma skulle få plocka bäret när det blev moget.
Men när de kommo till ekbacken, då var där
alldeles vitt av smultronblom under ekarna; Maria
var den första som såg det, och hon ropade strax:
— Fri för allihop! Men då hon såg att Martin inte
längre såg riktigt glad ut, föreslog hon strax att
de skulle dela skatten; och så drogo de i tanken
ett streck från ett träd till ett annat och delade på
så sätt hela ekbacken i två delar. Till höger om
strecket var det Marias smultronställe, och Martins
var till vänster. Därefter satte de sig ned under en
ek i skuggan och ordnade sina blommor så som de
tyckte att det passade bäst; och Maria lärde Martin
att sticka in det fina hjärtformiga darrgräset
överallt bland prästkragar och smörblommor och att
binda ihop buketten med långa strån. Men Martin
tröttnade snart på sina blommor, ty han hade glömt
att han hade plockat dem för att ge dem åt sin
moder, och han lät dem ligga i gräset och lade sig
själv på rygg mitt ibland dem och såg på skyarna,
som drevo fram över den blå himlen högt över
hans huvud. De liknade vita hundar; små lurviga,
vita hundar. Det var kanske också små hundar.
Då människorna dö, komma de ju till himmelen;
men hundarna, som inte ha någon riktig själ, kunna
väl inte komma så högt upp. De få springa utanför

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 19:54:32 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/shskrifter/3/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free