Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den gamla gatan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han förstod att en riktig skola måste vara något
helt annat. Men medan han var bekymrad i sitt
hjärta över att han skulle börja skolan på hösten,
kommo de alla in och gratulerade honom för att
det var hans födelsedag, pappa och mormor och
Maria, och Maria gjorde sig till och neg och sade:
Jag har den äran att gratulera! Men Martin
skämdes och blev röd i ansiktet och vände sig mot
väggen.
Då lämnades han ensam. Men det dröjde inte
länge förrän mormor stack in huvudet och ropade,
att kungen kom ridande med femton generaler för
att gratulera Martin, och i detsamma hörde han
ett mullrande över bron som om åskan gick. Då
sprang han ur sängen och kastade på sig sina
kläder, men bullret kom närmare, det stod en sky
av damm över vägen, hästarnas hovar dånade mot
marken och bron, och det blixtrade av blanka vapen.
Då han kom ut på verandan, hade de främsta redan
hunnit långt förbi, men Martins moder tröstade
honom med att kungen inte var med. I stället var
det nästan hela hans krigshär, ty det skulle vara
fältmanövrer i Drottningholmstrakten. Det var
husarer och dragoner och hela artilleriet från
Stockholm, och artilleristerna skakades som
potatissäckar på sina kärror och voro gråa och svarta av
damm och smuts. Men Martin beundrade dem ännu
mera på det sättet och undrade för sig själv, om
det inte var ännu bättre att vara artillerist än att
vara skutskeppare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
