Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den gamla gatan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mamma och mormor och Maria till Drottningholm.
Där låg kungens vita sommarslott och speglade sig
i den blanka viken, och träden i parken voro större
än alla andra träd, och skuggan under dem var
djup och sval. Och över dammarnas och kanalernas
mörka vatten gledo de vita svanarna fram med
stelt sträckta halsar, och Martin trodde icke att de
bekymrade sig om någonting annat i världen än
sina egna vita drömmar.
Men mormor hade ett franskt bröd med sig, och
hon bröt det i smulor och matade dem som man
matar höns.
Sommardagar, lyckodagar, blåklint i den gula
rågen ...
Det var nära vid skördetiden, och Martin gick
på vägen med sin moder, Maria gick på hennes
andra sida och tog då och då en blåklint ur rågen.
Men modern hade en skär klänning och en
halmhatt med stora brätten, och hon talade med dem
om människorna och världen och om Gud.
— Ser du, Martin, sade hon, där står just det
tunga och det lätta axet, som vi läste om här om
dagen i bersån. Du minns, det fulla axet, som böjde
sitt huvud så djupt mot jorden, därför att det hade
så många sädeskorn att bära på. Men sädeskornen
mal man till mjöl i kvarnen, och av mjölet bakar
man bröd, och brödet är gott att äta när man är
hungrig. Men det tomma axet är till ingen nytta;
bonden kastar bort det eller ger det åt sin häst att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
