- Project Runeberg -  Skrifter av Hjalmar Söderberg / Tredje delen. Martin Bircks ungdom /
66

(1919-1921) [MARC] Author: Hjalmar Söderberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att studera dem under morgonbönen, medan lektorn
i teologi stod i katedern och pratade strunt, en
resurs som eljest även de lataste bland hans
kamrater icke brukade försumma att anlita. Likväl skulle
han gärna ha velat glädja sina föräldrar med vackra
terminsbetyg, om han än icke för egen del hade
någon stark ärelystnad i den riktningen; men det
hade under de senaste åren kommit över honom en
dov apati för allt vad som rörde skolan, mot vilken
han ingenting förmådde. Han hade så svårt för att
taga den på fullt allvar. Om han någon gång mot
vanligheten hade utmärkt sig i ett eller annat ämne,
skämdes han nästan inför sig själv som över en
platthet. Så ofta han skulle dyka ned bland dessa
tarvliga detaljer, i vilka läroböckerna hade sin lust,
kände han sig nästan lika löjlig som mannen, vars
hus brann och som räddade eldgaffeln.

Och nu, då eldgaffeln verkligen var räddad, var
han likväl så glad att han hade velat sjunga, och
han kände sig lycklig och fri och skyndade hemåt
med sin vita mössa, hem till sin barndoms
blommande gata. Men gatan var icke längre densamma
som förr. Från en enda liten täppa sträckte ännu
körsbärsträden sina grenar ut över ett mossigt plank
— resten var stora röda tegelhus och små gemena
läsarkapell. Och busen Frans kunde icke längre
störa den smula idyll som ännu fanns kvar, ty han
hade vuxit upp och blivit stor, också han, och satt
för längesedan på Långholmen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 19:54:32 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/shskrifter/3/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free