Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vågar anta det, efter herrarna sitta här för sig
själva, avsides från den profana hopen, och tala om
stjärnor. Törs man fråga vad herrarna ha för
lifsåskådning? Tror ni på Gud?
Henrik Rissler betraktade förvånad den
främmande, och Martin skakade på huvudet.
Doktor Markel såg fullkomligt allvarlig ut, det
låg bara en lätt dimma över hans ögon, som voro
stora och sorgsna.
Några av de andra hade kommit till och lyssnade
till samtalet. Planius och Tullman satte upp
samma läraktiga ansikten, med vilka de under
lektionerna hade vant sig att lyssna till lärarens
förklaringar. Gabel smålog sarkastiskt med sitt fina
adelsansikte, och bakom honom trängde sig Josef
Marin fram. Josef Marin var liten och svagt byggd,
och han såg blek och förläst ut. De två eller tre
glas punsch han druckit hade redan gjort honom
litet uppsluppen; men då han nu hörde en allvarlig
fråga framställas och icke kunde finna att det låg
något skämt under, inföll han med allt det allvar
han i en hast kunde samla ihop:
— Jag tror på Gud. Men jag uppfattar honom
inte som ett personligt väsen.
Doktor Markel föreföll angenämt överraskad.
— Å, ni är panteist, charmant! Det måste ni
också bli — han vände sig till Martin — ni som
skall studera till skald. För skalder och för dem
som vilja förföra flickor, och det vill alla skalder,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
