Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
någonting alldeles extra och noch nie dagewesenes,
aldrig förr visad på någon cirkus, och som man aldrig
riktigt kan komma underfund med, ty då vore ju
skämtet genast slut. Panteismens gud är just det
råmaterial, som behövs till en sådan. Det är idealet
för en gud. Honom kan var och en skära till på
sin egen fason, han fattar aldrig humör, han straffar
aldrig och belönar visserligen inte heller, han tar
det hela med ro, och det kommer sig därav att han
saknar en liten egenskap, som även den enklaste
bland Stadsgårdens busar till en viss grad består
sig med: personlighet. Detta är just det fina hos
honom. Till en personlig gud måste man stå i ett
personligt förhållande, det vill säga vara läsare. Att
vara läsare är förträffligt, om man nyss har kommit
ut från Långholmen och behöver rehabiliteras.
Eljest är det onödigt. Ni ser vart jag vill hän, mina
herrar: att hålla sig med en personlig gud medför
en mängd onödigt besvär; att vara alldeles utan är
för riskabelt. Därför måste man ha en opersonlig
gud. En sådan gud sätter fantasien i rörelse och
tar sig bra ut i poesi utan att till gengäld medföra
några förpliktelser. Med en sådan gud blir man av
allt bildat folk ansedd för en upplyst och ädelt
tänkande person och kan bli ungefär vad som helst,
från ärkebiskop till radikal tidningsredaktör.
I högtidlig stil kallas han Allfader, i vardagslag
Vår herre. Egentligen behöver han inte något namn,
det är nämligen med honom som med stjärnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
