Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
närmade sig långsamt, en av flickorna utstötte ett litet
varningsrop, och skaran skingrades åt alla håll. En
tjock nymf tog utan vidare Martins arm och följde
med honom.
— Jag måste hålla dig under armen, min
sockergris, sade hon, annars kommer bylingen och tar
mig. För resten kan du gärna följa med hem till
mig, vad? Jag har riktigt trevligt hemma hos mig,
skall du få se. Jag har en stor, skön säng, och
lakana har jag själv broderat. Jag sitter för det
mesta och broderar om förmiddagarna, något måste
man ju ha för sig, och jag står inte ut med att
sitta och spela mariage med mamma dag ut och dag
in som de andra flickorna, och så svär di och lever
och bär sig tarvligt åt. Jag tycker inte om sånt
där, jag tycker mest om snälla och hyggliga gossar
som du. Och om du är riktigt snäll och kommer
och hälsar på mig ofta, skall jag brodera en
nattskjorta åt dig till minne. — Jaså, du har inga
pengar, fy fan, det var ett par andra galoscher.
Då får du komma igen när du har några. Fråga
bara efter Hulda. Men säg, är det sant att det finns
en flicka i Uppsala som kallas för Karl XII?
— Jag vet inte, svarade Martin.
— Ja, adjö då ...
Det var icke alldeles sant att Martin inte hade
några pengar; han hade ännu några kronor kvar
av honoraret för ett poem, som han hade fått tryckt
i ”Hemvännen”, och han hade bara sagt så för att
icke såra hennes känslor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
