- Project Runeberg -  Skrifter av Hjalmar Söderberg / Tredje delen. Martin Bircks ungdom /
94

(1919-1921) [MARC] Author: Hjalmar Söderberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

en svart fabriksskorsten, och han såg den krypa
fram igen på andra sidan. Men han fick intet tecken.

I djupet av sitt hjärta önskade han icke heller
något; ty han kände, att en övertygelse var något
som man icke kunde och icke borde få till skänks
genom ett underverk. Att söka efter sanningen och
att i sökandet vara uppriktig mot sig själv, det var
den enda ledtråd han kunde finna.

Martin trodde, att konfirmationen och den första
nattvardsgången voro plikter, föreskrivna av lagen,
och som man icke kunde undandraga sig. Hans
far visste icke heller annat, eller om han visste
det, sade han det icke, ty han hyllade valspråket:
Tala är silver, tiga är guld. Därför gick Martin
till nattvarden med de andra läsbarnen. Det var
en vårdag med sol och späd grönska i kyrkogårdens
gamla träd, och då Martin hörde klockorna dåna
och sjunga och orgeln tog upp ingångspsalmen, fick
han ögonen fulla av tårar och sörjde i sitt hjärta
över att han icke var som de andra och icke kunde
tro och känna som de. Och då han såg kyrkan
full av allvarliga människor och hörde lärarens röst,
som från predikstolen förmanade de unga att stadigt
hålla fast vid fädernas tro, kände han oro och
förvirring längst inne i själen, och åter var gåtan där
och ängslade honom: hur är det möjligt, att alla
dessa kunna tro, och icke jag? Det är ju ett
vanvett att tänka, att jag ensam kan ha rätt mot dem
alla och mot alla de döda, som sova i gravarna
därute och som levde och dogo i den tro jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 19:54:32 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/shskrifter/3/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free