- Project Runeberg -  Skrifter av Hjalmar Söderberg / Tredje delen. Martin Bircks ungdom /
95

(1919-1921) [MARC] Author: Hjalmar Söderberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förkastar. Det är ett vanvett, ett vanvett! Jag måste
övervinna mitt förnuft och lära mig att tro. Men
då han kom till själva ceremonien och såg prästerna
i sina kåpor röra sig av och an framför altaret,
medan de sysslade med brödet och vinet och buro
handdukar över armen liksom kypare, kände han
svindel och äckel och kunde icke förstå, att han
hade låtit narra sig med på detta. Och ehuru han
visste eller trodde, att dessa präster, som tassade
omkring därborta i skumrasket, i det borgerliga livet
voro ungefär så hederliga som folket är mest,
föreföllo de honom i detta ögonblick som skamlösa
bedragare.

Tron på en Gud och på ett liv efter detta var
vad Martin vid denna tidpunkt hade kvar av sin
barndoms tro. Men hans gud var icke längre en
faderlig gud, som lyssnade till böner och nickade
bifall till dem, om de voro nyttiga och förståndiga,
eller skakade på huvudet, om de voro barnsliga och
dumma. Hans gud hade blivit iskall och avlägsen
som den måne han hade stått och stirrat på en
vinternatt, och han slutade upp med att läsa sin
aftonbön, ty han trodde icke att det fanns någon
som hörde den. Och slutligen kom den dag då
Martin förstod, att det som han på sista tiden hade
kallat gud var något till vilken en människa icke
kunde träda i något som helst förhållande varken
av kärlek och lydnad eller av motsatsen, och som
icke kunde få namn av gud annat än genom en
lättfärdig lek med ord och ett missbruk av språkets

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 19:54:32 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/shskrifter/3/0099.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free