Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för att slippa tala — var hon vacker eller ful?
Han visste det icke, han hade knappt sett på henne.
Det var dock icke henne han längtade efter.
Han hade suttit hemma i skymningen, marseftermiddagens
isiga blå skymning, och vridit och vänt
på en gammal dikt, som aldrig ville bli riktigt
färdig. Så hade han med ens kommit att tänka
på en kvinna. Han hade mött henne på middagen
då han kom från sitt verk, och han hade känt det
som ett plötsligt rus. Hon gick mitt i solskenet,
och många män vände på huvudet efter henne där
hon gick fram. Men hon tycktes ingenting märka
eller ana. Hon var helt ung, aderton eller kanske
tjugu år. Hon var varken rikt eller fattigt klädd,
men hon bar huvudet sorglöst och lätt och kanske
också litet stolt, och smärt och rak gick hon sin
väg fram med det bruna håret lysande i solskenet
och log emellanåt för sig själv. Han följde henne
på avstånd, hon gick upp åt Östermalm och
försvann till sist i en port.
Så hade hon kommit för honom igen i skymningen,
då han satt i gungstolen och letade efter
rim, och hon lämnade honom ingen ro, han kastade
pennan och gick ut. Det var icke solsken längre,
det snöade. Han kom till det stora grå huset, där
han hade sett henne gå in, han gick av och an på
trottoaren mitt emot och såg det lysa upp i ett
fönster här och ett fönster där. Vem var hon?
Han erinrade sig att han hade sett henne hälsa på
en herre som han kände. Han gick upp i trapporna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
