- Project Runeberg -  Skrifter av Hjalmar Söderberg / Tredje delen. Martin Bircks ungdom /
130

(1919-1921) [MARC] Author: Hjalmar Söderberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

käranden, det är ens eget gamla jag, och det är
ju dött och begravet, det är upphävt och vederlagt
av det nya, det har ingen talan att föra och likväl
för det ett slags talan — där ligger motsägelsen,
och det finns ingenting så pinsamt som en
motsägelse, när den inte är komisk.

Henrik fortsatte tråden:

— Ja, du har rätt, det är mellan det gamla och
det nya jaget striden står, och så länge det finns
ett nytt, som är starkare, kan man ju alltid få
bukt med skuggorna. Det är en ständig växling.
Det gamla går, och nytt kommer — ja, det gamla
går, det är egentligen det enda säkra, men hur
länge kan man vara viss om att det kommer nytt
i stället? Om tillförseln stannar en dag, om
ingenting under solen vill vara nytt längre och man
bara blir fattigare med vart år och var dag som
går!

— Ja, sade Martin, sådant händer ibland. Och
det finns exempel på att man då vänder på
fjärdingen och får upp det allra äldsta, det allra dödaste
och mest vissna och börjar dyrka det på nytt utan
att se karikatyren. Det är nästan det värsta av allt.
Hellre då det kända receptet: fattig, men stolt.

De sutto tysta några ögonblick. Solen var borta,
och likväl var det icke skymning ännu. Det var
nästan ljusare i rummet än nyss, allt därinne hade
bara plötsligt blivit blekt.

Henrik bröt tystnaden:

— Ja, sade han, det känns vemodigt att växa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 19:54:32 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/shskrifter/3/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free