- Project Runeberg -  Skrifter av Hjalmar Söderberg / Tredje delen. Martin Bircks ungdom /
138

(1919-1921) [MARC] Author: Hjalmar Söderberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kunna tala med henne om sina tankar, då hennes
ordförråd, sådant årens enformighet hade utbildat
det, icke ens räckte till att uttrycka vad hon själv
längst inne tänkte och kände? Den gud hans dikt
handlade om, det var ju Spinozas gud, Världssjälen
— men den guden var ju bara ett tankeexperiment,
medan hennes, moderns, åtminstone var en
fantasiskapelse och som sådan alltid hade en smula mera
liv och mera blod. Hur skulle han kunna förklara
för henne, att det som hon kallade hädelser
icke gällde hennes gud? Hon skulle ha svarat,
att det bara fanns en gud. Han visste allt, vad
hon skulle svara och säga, därför teg han och såg
ut genom fönstret och lyssnade till lördagstrampet
av trötta fötter nere på gatan och till regnet, som
började falla mot fönsterblecket. Och det som hon
hade sagt om hans framtid, vad kunde han svara
på det? På det fanns det ju bara ett svar: att göra
lycka, att bli berömd. Och det svaret kunde han
icke ge. Vinner jag en dag en framgång, tänkte han
för sig själv, en framgång som skulle kunna
glädja henne, då lever hon väl inte mer. Så är det
alltid. Varför skulle jag hoppas på ett undantag
för henne och mig? Vad skulle han då göra,
skulle han lägga armarna om hennes hals, skulle
han stryka henne över håret och kyssa henne? Nej,
det skulle inte ha fallit sig naturligt, han höll inte
av den sortens bedrägerier och inte hon heller; han
kände henne, hon skulle aldrig ha nöjt sig med det.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 19:54:32 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/shskrifter/3/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free