- Project Runeberg -  Skrifter av Hjalmar Söderberg / Tredje delen. Martin Bircks ungdom /
161

(1919-1921) [MARC] Author: Hjalmar Söderberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ordnars skull hade underkastat sig andra utgifter än
de strängt nödvändiga.

— Ja, svarade fadern, det var också vad jag
tänkte, men jag skämdes i alla fall.

Samtalet domnade bort. Martin hade kommit
att tänka på några ordenshistorier, som han hört:
om mannen som fick vasaorden, emedan han hade
skänkt blommor till Sofiahemmet de dagar, då
drottningen skulle komma dit, och om mannen, som fick
nordstjärnan för att han köpte ett hus. Men han
kom sig icke för att berätta dem, ty då han tänkte
närmare efter föreföll det honom möjligt, att dessa
historier, som han fann så lustiga, kanske icke skulle
göra fullt samma verkan på den gamle, som hade
förvärvat sin orden genom fyrtioårigt, torftigt lönat
arbete i statens tjänst och som därför knappast
kunde undgå att betrakta den med ett visst allvar,
om han också skämtade över den i ord.

Tystnaden bredde sig omkring dem, fadern rökte
sin cigarr och såg ut i mörkret, som lurade bakom
fönsterglasen, och Martin satt i tankar. Han tänkte
på hemmets historia, hur det som andra hem hade
blivit till och växt och blommat, och hur sedan
banden hade brustit, ett efter ett, systern gift,
modern död. Den bästa tiden, blomningstiden, det är
väl för det mesta den, då barnen nyss ha vuxit
upp och de gamla ännu icke äro riktigt gamla.
Det är sant, han hade ofta hört gamla kvinnor
säga, att den lyckligaste tiden är den, då barnen äro
små. Ja, det kan ju så vara, för mödrarna. Men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 19:54:32 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/shskrifter/3/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free