- Project Runeberg -  Skrifter av Hjalmar Söderberg / Tredje delen. Martin Bircks ungdom /
167

(1919-1921) [MARC] Author: Hjalmar Söderberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

själv. Hon hade också känt starka män, sådana
män, om vilka kvinnorna bruka säga: det är en
verklig man; och om hon hade velat, kunde hon
ha givit sin kärlek åt någon av dem, de skulle icke
ha försmått den. Men hennes innersta instinkt hade
stött henne tillbaka med spådomar om olycka och
skam. Ty, eget nog, just de starka männen handla
blott sällan så, som han hade velat handla om han
kunnat, de äro starka, just emedan deras känslor
alltid till sist, när det verkligen gäller något, gå i
förbund med deras fördel, och de veta för det
mesta att bättre placera sin styrka. Nej, de hade
ingenting annat att göra, de två ensamma och
förfrusna, än att tacksamt och utan alla krav på det
omöjliga värma sig vid den lycka som fallit i deras
händer och välsigna den dag, då de första gången
drevos samman av blodets röst, som sade dem,
att de passade för varandra och att de skulle kunna
vara varandra till glädje. I hemlighet dröjde han
likväl ofta och gärna vid den avlägsna drömmen
att en gång, om många år, kunna giva henne ett
hem. Tanken på att hon vid den tiden redan skulle
vara en gammal kvinna skrämde honom icke. Han
hade en känsla av att hur tiden ilade, om hon än
fick rynkor vid ögonen och grått i håret, aldrig
kunde hennes unga, vita kropp bli gammal, den
skulle ständigt förbli smärt och ung och varm som
nu, och hur åren gingo och vinter efter vinter snöade
ned hans ungdom och prickade hans själ och hans
tanke med isnålar, alltid skulle hans hjärta som nu

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 19:54:32 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/shskrifter/3/0171.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free