- Project Runeberg -  Skrifter av Hjalmar Söderberg / Tredje delen. Martin Bircks ungdom /
169

(1919-1921) [MARC] Author: Hjalmar Söderberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Martin höll icke av att höra henne tala om sin
lycka. Det var något annat att läsa den i hennes
ögon och hennes hy och att känna den i hennes
kyssar, han trodde på den då, och ingen skrift
kunde vara honom kärare att tyda än den. Men
då han hörde henne tala om den, kände han det
tungt över bröstet av bitterhet och beklämning vid
tanken på hur litet han i verkligheten hade att
giva henne och hur full av brister och skavanker
hennes stackars lycka var, och han visste, att de
korta minuter hon tillbragte med honom för henne
fingo en så het färg, just emedan hon måste
betala dem med långa dagars och nätters ångest,
ångesten för att plötsligt mista det, som hon hade
vågat så mycket för att vinna, ångesten för att allt
med ens kunde vara slut en dag och lyckoguldet
vissna blad och hon själv ensammare och fattigare
än någonsin förr. Denna ångest lämnade henne
egentligen aldrig, han visste det. En gång, det var
icke så längesedan, hade de stämt möte med
varandra hos honom. Timmen närmade sig, han
väntade henne, det ringde på dörren och han
skyndade sig att öppna; men det var icke hon, det var
en av hans vänner, som kom för att sitta och prata
en stund. Han kunde icke svara, att han var
upptagen eller att han väntade ett besök, vännen skulle
ha mött henne i trappan och förstått alltsammans,
han sade i stället, att han just var på väg ut i ett
angeläget ärende, han kastade på sig rock och hatt,
och de följdes åt. De hade icke kommit långt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 19:54:32 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/shskrifter/3/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free