- Project Runeberg -  Skrifter av Hjalmar Söderberg / Tredje delen. Martin Bircks ungdom /
171

(1919-1921) [MARC] Author: Hjalmar Söderberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skulle komma en tid, då ingen längre kunde förstå
varför man fordom hade höljt in kärleken mellan
man och kvinna i skam och smuts och kallat den
synd. Men det andra, det sade ingenting om
framtiden, det steg djupt upp ur det förflutna,
det talade med den döda moderns röst och med
röster från hemmet i skogen och från barndomen,
då hon ingenting visste om världen och sig själv,
då allt var så enkelt och man bara behövde vara
snäll, så gick det nog bra. Och kvällar, då han nyss
hade lämnat henne och hon satt ensam i sitt hyrda
rum med främmande, dumma möbler, bland vilka
toalettbyrån med empirespegeln och den gröna
stenskivan var det enda som var hennes och det enda
som påminde om barndomshemmet, steg detta gamla
samvete upp och viskade många gemena saker i
hennes öron, det viskade, att både de kvinnor, som
gifta sig med motbjudande män för att bli
försörjda, och de stackars flickor, som sälja sin kropp
av nöd, voro bättre än hon; ty de hade åtminstone
en ursäkt, och hon hade ingen. Och det hjälpte
icke, att hon tänkte på sin stora kärlek och
försvarade sig med den, det gamla samvetet hade
mycket väl reda på sig, och det viskade till svar,
att det icke var han som hade tänt branden i hennes
blod, den branden hade hennes eget begär blåst
upp, det onda var hos henne själv, och hon var
en förkastad varelse och borde piskas med ris i
rådstun, som man gjorde förr i världen med
lösaktiga fruntimmer. Och ännu värre saker hittade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 19:54:32 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/shskrifter/3/0175.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free