Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att läsas på allvar och som ibland också förtjäna
det. Litet orakad och ruggig om förmiddagarna,
men alltid elegant om kvällarna och med ett humör,
som lyser upp samtidigt med gaslyktorna. Bredvid
honom satt Birck med frånvarande ögon, klädd
i en stor regnkappa mitt i värmen; han drog den
omkring sig med en frusen gest.
Markel vände sig till mig och frågade vänligt
om jag ville slå mig ned i en utvald krets av
gamla alkoholister. Jag tackade och svarade, att
jag strax skulle gå hem. Det var också min
mening, men jag kände i verkligheten ingen längtan
efter mina ensamma rum, jag satt ännu länge kvar
och lyssnade till musiken från Strömparterren, som
tydlig och stark trängde fram genom den kvällstysta
staden, och jag såg hur slottet speglade sina blinda
och stirrande fönsterrader i strömmen — ty det
är ingen ström just nu, den ligger blank som en
skogstjärn. Och jag såg på en liten blå stjärna
som stod och darrade över Rosenbad. Jag hörde
också på samtalet vid bordet bredvid. De talade
om kvinnorna och om kärleken, och frågan gällde,
vad som är den viktigaste förutsättningen för att
man skall kunna ha riktigt roligt med en kvinna.
Den flintskallige herrn sade: Att hon är sexton
år, att hon är svarthårig och mager, och att hon
har ett hett blod.
Markel, med ett drömmande uttryck: Att hon är
tjock och mullig.
Birck: Att hon håller av mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
