Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att vara vacker tyckte jag mig vara ett vidunder
av fulhet. Nu vet jag ju att jag ser ut ungefär
som folket är mest. Det gör mig just inte heller
glad.
Jag tycker inte särdeles mycket om mig själv,
varken skalet eller innanmätet. Men jag ville inte
vara någon annan.
14 juli.
Välsignade sol, som förmår leta dig ner till oss,
ända ner till gravarna under träden ...
Ja, det var nyss; nu är det mörkt. Jag kommer
från min kvällspromenad. Staden låg som tvagen
i ett rosenbad, och över de södra höjderna vilade
lätta rosendimmor.
Jag satt en stund ensam vid ett bord på trottoarkanten
utanför Grand och drack litet sockerdricka
med citron; då kom fröken Mertens förbi. Jag
reste mig och hälsade, och till min överraskning
stannade hon, räckte mig handen och sade några
ord, innan hon fortsatte, något om sin mors
sjukdom och om den vackra aftonen. Medan hon talade
blev hon litet röd, som om hon kände att det hon
gjorde var ovanligt och kunde misstydas.
Jag misstydde det nu i vart fall inte. Jag har ju
många gånger sett hur mjukt och vänligt och oberört
av all form hennes sätt är mot nästan alla, och
det har alltid intagit mig.
Men i alla fall — hur hon strålade! Älskar hon
någon?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:41:58 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/shskrifter/5/0080.html
