Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nu, och det blå därbakom är så djupt. Det är
lördagskväll; små fattiga barn hoppa hage nere på
sandgången. I ett öppet fönster sitter en man i
skjortärmarna och blåser flöjt. Han blåser
intermezzot ur Cavalleria rusticana. Det är underligt
med melodier och deras smitta. För knappt tio
år sedan steg denna melodi upp ur kaos och smög
sig på en fattig italiensk musiker, kanske en kväll
i skymningen, kanske en kväll som denna. Den
befruktade hans själ, den födde andra melodier och
andra rytmer och gjorde honom i förbund med
dem i ett slag till en världsberömdhet och gav
honom ett nytt liv med ny glädje och nya sorger och
en förmögenhet att spela bort i Monte Carlo. Och
melodien breder ut sig som en plötslig smitta hela
världen runt och gör sin ödesbestämda gärning på
gott och ont, färgar kinder röda och kommer ögon
att glänsa, blir beundrad och älskad av otaliga och
väcker leda och äckel hos andra, ofta hos de samma
som älskade den först; ringer envist och
obarmhärtigt i den sömnlöses öron om natten, retar
affärsmannen som ligger och grämer sig över att aktierna
som han sålde i förra veckan ha stigit, stör och
pinar tänkaren som vill samla sin tanke till att
formulera en ny lag, eller dansar omkring i
tomrummet i en idiots hjärna. Och medan mannen,
som ”skapade” den, kanske är mera utpinad och
led vid den än någon annan, river den ännu kväll
efter kväll skallande applådsalvor av publiken på
all världens förlustelseställen, och mannen där borta
blåser den med känsla på sin flöjt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
