Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på vad hon alltid i stillhet har misstänkt — ja,
inte just alltid i stillhet. Hon har sagt mig hundra
gånger att jag är tokig. Hon kan avge ett
förmånligt vittnesmål, om det behövs.
14 augusti.
Jag önskar att jag hade en vän att anförtro mig
åt. En vän, som jag kunde rådgöra med. Men jag
har ingen, och om jag hade någon — så finns det
i alla fall gränser för de anspråk man kan ställa på
sina vänner.
Jag har ju alltid varit litet ensam. Jag har burit
min ensamhet med mig i människovimlet som snigeln
sitt hus. För några är ensamheten icke en
omständighet som de ha råkat i, utan en egenskap.
Och än större lär min ensamhet bli genom detta;
hur det än går, antingen det går bra eller illa —
för mig blir ”straffet” i vart fall ensam cell på
lifstid.
17 augusti.
Narr! Lump! Kretin!
Å, vad tjäna invektiv till — man förmår ändå
ingenting mot sina nerver och sin måge.
Mottagningstiden var slut för länge sedan; den
sista hade nyss gått; jag stod vid fönstret i salen
och tänkte på ingenting. Plötsligt får jag se
Gregorius komma gående snett över kyrkogården, rakt
på min port. Det blev grått och grumligt för mina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:41:58 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/shskrifter/5/0126.html
