Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAH\*ES ELD
121
minäiska, som vid hastigt påseende har en
förvillande likhet med våra runor. Det finns inte ens
något osannolikt i bibelns uppgift att Moses i
vredesmod över kalven slog sönder den första lageditionen
och sedan gjorde en ny, och när jag i min berättelse
har låtit detta motiv ligga, har det varit av rent
litterära skäl. Det skulle inte ha tagit sig ut. I
bibeln är det visserligen en knalleffekt av första
rang, då Moses i helig vrede slår sönder lagens
tavlor (i min barndom tänkte jag mig dem som ett
par medelstora runstenar) som han nyss har fått
av gud själv, skrivna "med guds eget finger" •—
men i min berättelse, där läsaren redan vet att
stenarna äro tegelstenar, lätta att slå sönder och
lätta att ersätta, skulle effekten utebli och bara den
olidliga upprepningen stå kvar. Textkritiken har
"för längesedan insett", säger Gressmann, att denna
episod är /uppfunnen av en kompilator för att
sammanknyta två något avvikande versioner av samma
berättelse. Det är möjligt, men jag tycker inte att
det ser så ut! Åtminstone måste man medge att
den kompilatören har haft en idé, som de flesta
stora skalder kunde ha skäl att avundas honom!
Gressmann gör sig också lustig (för en gångs
skull, det händer honom inte ofta!) över det barocka
påhittet att Moses skulle ha placerat lagstenarna i
arken. Lagar äro till för att publiceras, säger han,
inte för att stoppas ned i en låda, och han anför
som exempel den och den grekiska, babyloniska
och kartagiska helgedomen, där lagstenarna stodo
uppställda så att man kunde läsa dem. Men han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
