Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På den tiden var Pampus XIII konung i
Pelar-gonien; och han var från början en from och
gudfruktig konung, som älskade freden, ty hans
krigsmakt var icke mycket stor. Men sedan blev han
plötsligt en stor krigshjälte, och därom handlar
denna historia.
Hans drottning, Pomponia, var skön och värdig
och mycket gudfruktig,- och de hade en enda dotter,
en pärla av ljuvt och skimrande behag, prinsessan
Finissa. Och det var meningen, att hon snart skulle
fira bröllop med sin kusin, hertigen av Kallipasta.
Men då ryktet därom spred sig i staden, nådde
det även Hannes Elsaffans, den unge visdiktarens
öron; och han föll därvid i en nattsvart förtvivlan.
Ty han hade sett prinsessan Finissa en gång, då
han var befalld till hovet för att sjunga sina visor,
och allt sedan dess älskade han henne med en kärlek,
som övergick allt förstånd, och han liknade henne
i sina tankar vid en leende månstråle. Men hertigen
av Kallipasta, som var en blekfet och högfärdig
prins, liknade han i sitt hjärta vid en stor, vit lus.
Och Elsaffan, som bodde med sin gamla mor i en
usel koja i en utkant av staden, gick hem och kastade
sig gråtande till den gamlas bröst och berättade för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
