Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
IIJALMAR SÖDERBERG
henne om sin vansinniga och hopplösa kärlek till
prinsessan Finissa. Och då han icke ville höra upp
med att gråta, började hon för att trösta honom
berätta sagan om "D en utsvultna och
ärelystna katte n":
En gammal gumma, torrare än en vissen
nyponbuske, bodde i en koja som var bräckligare än
spindelväv, trängre än en girigbuks slutna hand och
mörkare än en krigsöverstes förstånd. Hon hade en
katt, som aldrig hade sett något som ens skulle
föreställa mat utan nöjde sig med att vädra lukten av
råttorna i deras hål och girigt betrakta spåren av
deras tassar; och om han någon enstaka gång
lyckades ta en råtta, uppförde han sig som en trashank
som hittar en stor skatt; hans ansikte lyste av glädje
och han sade till sig själv: "O himmel! Är detta en
dröm?" Men en dag, då han var nära att dö av
hunger, hoppade han upp på kojans tak. Då såg han
på muren till grannens trädgård en annan katt, som
var så fet att han knappt kunde gå, och som
promenerade med avmätta Steg och bröstade sig som ett
lejon. Den utsvultna katten utstötte vid denna syn
ett skri av häpnad och sade: "Herr grannkatt, du
ser ut som om du hade varit på festmiddag hos
kejsaren av Kina !" — "Jag kommer också från
konungens taffel", svarade den feta katten; "jag beger mig
varje dag till hans port vid middagstiden, och jag
kommer alltid över något fett köttstycke. Sådant är
mitt levnadssätt." — "Säg mig, jag ber", svarade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
