Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
IIJALMAR SÖDERBERG
goniska nationallitteraturen någonsin frambragt, och
han satte musik till dem och sjöng dem om kvällarna
på torget och fick många silverslantar av folket. Ty
han var känd av alla och omtyckt för sitt glada
humör. Och han sjöng inte bara sina egna visor
men berättade också sagor, som han hade lärt av
sin moder. Och en afton berättade han utanför
värdshuset "Blå lyktan" denna saga om "Den vita
lusen och loppan Eldkäft":
Konungen av Lappatraskien, vår arvfiende, hade
en gång en stor, skön säng, som var som själva
himmelriket, och i sängen bodde en vit lus, som
hade blivit stor och fet av att suga konungens blod.
Då kom en dag den vittberesta, kringflackande
loppan Eldkäft på besök; men han blev icke
mottagen enligt gästvänskapens heliga lag.
— Min bäste, sade den vita lusen, vad har du
här att göra, och var kommer du ifrån? Det här
är, uppriktigt sagt, inte något ställe för dig. Jag
råder dig att ge dig i väg; det är bäst för dig själv.
— Men ers excellens, svarade loppan, vad är det
för ett mottagande ni ger mig? Sådant är jag inte
van vid! Så här brukar man säga: "Hur står det
till? Var så god och tag plats! Jag är förtjust att
se er.
— Du tar fel, svarade lusen högdraget, om du
tror att det smickrar mig att bli kallad excellens.
Ty du skall veta att det flyter kungligt blod i mina
ådror.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
