Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158
IIJALMAR SÖDERBERG
skall du ge åt prinsessan, så att hon kan höra din
röst ur den om dagarna, när du inte är hos henne.
Då kan hon inte tvivla på att du är en gud.
Tack, snälla farbror! sade Hannes Elsaffan.
Och nästa afton, en timme efter solnedgången,
då stjärnorna redan gnistrade på Pelargoniens him
mel, red han på draken till prinsessans koppartorn.
Och då han flög genom luften, ensam med stjäi
norna, medan människorna nere i staden sovo, kände
han sig som en gud.
Plan stannade draken utanför prinsessans altan
och knackade sakta på fönstret. Prinsessan visade
sig innanför med ett blekt och förskrämt ansikte.
— Öppna, Finissa, sade Hannes Elsaffan; jag är
krigsguden Bom-bom!
Prinsessan Finissa hade liksom alla prinsessor fått
en varmt religiös uppfostran, och krigsguden ägnade
hon en särskilt innerlig dyrkan: då hon gick och
läste hade hon till och med varit hemligt kär i
honom. Därför tvekade hon icke ett ögonblick att
öppna, då hon såg krigsguden själv, ridande på sin
drake.
Hannes gjorde fast draken vid altanen och steg
in till prinsessan, som föll på knä och tillbad honom.
— Res dig, min dotter, sade Hannes. Jag är
visserligen krigsguden, men jag älskar dig, och min
kärlek till dig förvandlar mig nästan till en
människa, när jag är hos dig. Dessutom kan jag inte
uppenbara mig för människorna utan att låna en
verklig, levande människas gestalt. Jag hade först
tänkt besöka dig i prins Kallipastas gestalt; det hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
