Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192
IIJALMAR SÖDERBERG
andra rörande vissa naturaförmåner som
"freds-patrianken" Abba Salomo gjorde anspråk på.
Freds-patriarken kunde inte själv göra uppror, det förbjöd
honom hans ämbete, men han lyckades utan
svårighet förmå en djärv och stridbar hövding (vars
namn utan tvivel historien, men inte mitt minne,
har bevarat) att göra det i stället. Konung Hasse
Jakob blev slagen och hans här skingrad, och han
irrade som flykting omkring i de vilda klipptrakter,
som omgiva "Blå Nilens" ormslingrande lopp —
flykting, sårad, döende, åtföljd blott av sin
tjuguårige son Zagakristus och några få trogna
anhängare. Och då konungen hade nått stranden av
den underbara Tanarasjön, vars nattstilla vatten
speglade en blek och sjuk, mer än halvfräten måne
och de fjärran västliga bergens snötäckta toppar,
avsomnade han i armarna på sin son Zagakristus
och på en gammal eremit, som hade sin halmkoja
just där vid stranden.
Denne eremit kunde inte bara böta binnikemask
— en sjukdom av vilken Salomos ättlingar och
deras folk voro mycket besvärade på grund av deras
svaghet för rått kött •— men han kunde också lyssna
sig till kommande ting av vindens sus i den heliga
terebint, som beskuggade hans koja.
Och han sade till Zagakristus:
— Min son, Salomos ättling, välsignad! Du
måste draga bort från dina fäders land och bliva
borta tills Gud åter kallar dig hem för att bestiga
dina fäders tron.
Och Zagakristus följde eremitens råd och drog ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
