Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV. Vistande i Astrakan. — En hinduisk fakir. — Natur-under i Grusien och Schirvan. — Den ewiga elden. — Nafta-källor. — Wäxande berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
fcunma, som wi behagade, da egaren sjelf icke bodde der. Wi
walde derfure ett stort rmn till hwardags- och arbetsrum, och
twa mindre till sofkamrar fur mig och Due, samt ett fjerde till
rmn at war ryste tolk Gustaf Rosenlund och tvar norska betjent
Anders Nielsen. Men nsgra dagar efter sedan wi tagit war bo
stad i besittning ditkommo tidigt en morgon 4 versoner i grofwa
smutsiga larftsrockar, med utseende af wanligt arbetsfolk, och
fordrade att fa ett as wara rmn. Gustaf fortlarade wal fur
dem, att detta ej gick au, da dessa rmn cnligt polisens cmwis
ning redan woro togna i besittning af uh; men da de blefwo hiig
rustade, gick Dne nt fur att afstyra owascndet, hwilket ej sluta
des battre, an att han gas den paflugnaste en urfil. Personen
furklarade da, att han wore officer och wille hafwa upprattelfe
fur denna stymf, hwarpa Due swarade, att i fall han gjorde
ansftrak pa att behandlas som officer, borde han klada sig som
en sadan och uppfura sig derefter. De gingo derpa sina stirde
och wi trodde falen dermed wara afgjord. Men pafoljande
morgon, da jag stulle ga ut i hwardagsrummet, hurde jag der
ifran hugrustadt prat af flere tysttalaude personer, och wid mitt
intrcide furestalldes jag af lujtnant Dne, som gick pa golfwet,
fur en ufwerste Rehbindcr och en kapten Kufter begge wid
ingeniiirkorpsen, hwilka hade tagit plats ftH ett par stolar wid
funsterna, och tycktes halla furhur med en person i en gros uni
form, hwilken stod uftvstrackt midt framfur dem wid durren.
Man furklarade da fur mig, att den wid durren stående personen
wore den lujtnant, som hade fatt urfilen; att han hade klagat
deriifwer hos sin ufwerste, Rchbinder, som war den hugste militar
befiilhafwaren pa stallet, samt fordrat upprcittelse, hwarfiire denne
jemte sin adjutant infunnit sig pa stallet. Efter mycket talande
fram och åter blef det stntligen afgjordt, att den ryste lujtnanten
stulle anse sig tillfredsstalld, i fall Due will gifwa honom en
hedersfurklaring. Efter nagot betcinkande flirklarade Due derefter
pa ryska: "att i fall han hade wetat, att den klagande warit en
officer, hwilket han hwarken af hans oragt eller beteende tunnat
ana, stulle han icke hafwa gifwit honom den ifragawarande urfilen."
Harmed furklarade nu Rehbinder att den klagande knnde anse sig
belaten. Men denne bles annu stående en stund, liksom om han
haft nagonting p 5 hjertat, som han hade swart att komma fram
") Klister war danst till fodseln och bercittade otz sedan, att han sum
lojtnllnt hade legat wid artilleristolan pa samma tid som dswamnde
lojwllnten, numem swenst-norste ministem i Paris, Fr. Due.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
