Note: This work was first published in 1977, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Tashkurgan - den gamla porten till Kina på Världens tak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
resan. Vi ansökte om tillstånd att få resa till Tashkurgan i
Pamir längst västerut i Kina. Det tog sexton år att få det
tillståndet.
Kvinnorna kommer in med kött. Bakom dem i jurtans
öppning står bergen helt skarpt vita med den otroligt mörka
himlen över sig. Det är fårkött. Det är Marco Polo-får. Det är
inte bara en stor ära. Det smakar verkligen kött.
Det folk som tar emot här är samma som vi bott med på
andra sidan bergen för sjutton år sedan. Också de tog emot lika
gästfritt och lika självmedvetet värdigt. Men på denna sidan är
de inte fattiga. De går inte i trasor. Vi skall tala om ekonomisk
utveckling senare. Än är det inte tid för det. Vi sitter på den
vidunderligt vackra tajikmattan och framför oss har vi bunkar
med kött och stora skålar med sur mjölk.
Jag är lycklig. Att komma hit har varit värt att vänta på i
sjutton år. Härifrån ligger nu också vägarna öppna mot öster.
Men aldrig kommer man om mig att kunna säga att jag rest
Marco Polos vägar. Vad hjälper det att vara den första
utlänning som rest i kinesiska Pamir sedan 1949 och vad hjälper det
att ha tagit sig fram på vägar och floder ända från Nordkap
till Gula havet och vad hjälper det att hålla på i tjugo år för
detta när det ändå kommer att fattas en hel del mil just över de
höga passen mellan Afghanistan och Kina? Nästan gäller inte!
Kanske kan jag få också det tillståndet om ytterligare sjutton
år. Jag har ett gammalt löfte från Pakistan att få komma upp
till Tashkurgan den vägen och om jag sedan också fick tillstånd
att gå över gränsen till Afghanistan och ta mig ner genom
Wakhan då skulle resan vara gjord och då inte bara Marco
Polos resa utan Fa Hsiens resa och Hüan Tsangs resa. Allt det
som elvaåringen uppe på vinden i Kvicksta drömde om den
sommaren – och mer därtill.
Kanske kan jag få det tillståndet. Men då tror jag inte att
jag kommer att kunna genomföra resan. Nu hörs musiken åter.
Man dansar därute. Jag börjar få svårt med höjder över
fyratusen. På vägen upp hade vi sällskap med en grupp från
televisionen i Peking. Vi hade träffat dem i Kashgar och när de
hörde att vi skulle upp mot Tashkurgan bad de att få hänga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
