Note: This work was first published in 1977, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Vägar och år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När vi går ut ur varuhuset och korsar den öppna platsen
framför moskén har det bildats folksamling. När jag vänder
mig om har Gun försvunnit in i mängden. Hon är liten och
mörk och har kortklippt hår och kan myllra i Kashgar. Här är
90 % av befolkningen uigurer - men hon kunde ju vara kazak.
Hon väcker ingen uppmärksamhet. Jag däremot tycks gå i
spetsen för ett mindre demonstrationståg. Främlingar är inte
vanliga.
Vi besöker moskén. Den är restaurerad. Under träden är
svalka. Gamla män ber.
- Vi skall inte störa de troende, säger värdarna.
Vi går genom basargatorna invid moskén. De är upprensade
och propra. Intresset för oss börjar avta. Folk är vänliga. På
tehuset sitter männen kring tekannorna. Röker och diskuterar.
Nu är det bara några barn som följer oss. De hänger över
räcket till tehusets plattform och nidstirrar på mig. Männen jagar
bort dem:
- Genera inte gästerna!
Gatorna mot utkanten där det gamla ryska konsulatet ligger
är breda och skuggiga. Stora popplar växer längs de övertäckta
rännstenarna. I dem flyter vattnet genom staden; leds in i
trädgårdarna på bestämda tider. Kashgar är en oas. Middagshettan
ligger tung och gul över staden.
I skuggan av en stor skylt målad i bjärta färger ser vi det
gamla konsulatet framför oss. Skylten manar till vaksamhet mot
de nya tsarerna. Nu är konsulatet gästhus och rum för resande.
- Men det byggdes nog efter Petrovskijs storhetstid, tror jag,
säger Gun. Det var ju svenska missionärer med och gav teknisk
assistans åt de ryska hantverkarna.
Staden är stilla i middagshettan. Vi går uppför gången mot
det gamla konsulatets huvudbyggnad, öppnar den tunga
dörren och stiger in i svalkan. Det är siesta.
Gun har hållit på att leta efter det brittiska konsulatet. Hon
ville fotografera det. Hon fick hålla på länge innan hon hittade
det. Det har blivit övernattningshotell för långtradare. Där
rastar de när de kommit ner norra vägen från Urumchi innan de
fortsätter runt öknen mot Khotan. Där är rent och snyggt men
68
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
