Note: This work was first published in 1977, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Den tomma graven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hunnit. Längst bak i boken har jag antecknat sidor och
hänvisningar. Jag tänker på vad vi resonerat om och slår efter något
jag strök för häromdagen.
Ty Jakub Beg och Ma Chung-yin drog fram som
förhärjande ökenstormar över Sinkiang. Efter sig lämnade de blott död
och förintelse. Som krigsherrar kunde de inte bygga någon stat.
Inte heller Hidajetulla Hodja som dog i så stor helighet 1693/
1694 och nu ligger begravd i sitt vackra mausoleum lämnade
någon hållbar stat efter sig. Hans makt byggde på helighet och
feodalt ägande. Men den gav ingen ordning och inget
uppbygge och hans efterlevande drog det ena förvirrande kriget efter
det andra över oaserna. Med Ahmed Khan var det annorlunda.
Hans makt var en annan.
Är 1747 när Nadir Shah av Persien mördats bröt hans
afghanska livvakt upp ur lägret och gjorde sig fri och började
vandringen hem till de egna bergen. Anföraren för livvakten
var Ahmed Khan av Saddozaiernas ätt av Abdalistammen.
Honom krönte sedan de stamäldste till Shah Durr-i-Durran;
Tidsålderns pärla. Hans stam tog då det namn den bär än i dag:
Durrani. Det var ursprunget till den afghanska stat som sedan
under långa självständighetskrig förvandlas från
stam-konfederation till stat. När Ahmed Khan kröntes till shah med veteax
av de stamäldste då blev detta en symbolisk handling i ett
historiskt språng framåt. Konungariket Kabul blev tjänligt för det
afghanska folkets vidare utveckling.
Men vem och vilka tjänade på Hidajetulla Hodja och Jakub
Beg och Ma Chung-yin? Det är inte bara frågan om grymhet.
Ahmed Khan kunde säkert vara grymmare än Hidajetulla
Hodja och jag tvivlar på att Jakub Begs hårdhet var större än
den hans samtida i Afghanistan, Abdur Rahman, kunde visa
när han ansåg så behövdes. Ma Chung-yin kan vi lämna åt
sidan. Men frågan blir vilket behov grymheten kunde
tillfredsställa. Abdur Rahmans grymhet var statsbyggande. Den kunde
försvaras - han försvarade den själv mycket vältaligt - med
behovet att säkra undersåtarnas liv och säkerhet, att göra
handelsvägarna farbara, att värna landets självständighet gentemot
de hotande stormakterna. De svåra självständighetskrigen mot
118
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
