Note: This work was first published in 1977, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Den tomma graven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle det varit lätt att utfärda den önskade deklarationen om
inte emiren av Bukhara just uppträtt hotfullt mot khanen av
Khokand. I september samma år framhöll tsar Alexander II
Nikolajevitj, rysk självhärskare, för den brittiske ambassadören
sir Andrew Buchanan att Ryssland alls inte hade några
territoriella ambitioner i Centralasien. Ryssland arbetade för fred
och försoning även i dessa barbariska områden. I oktober sände
furst Gortjakov en not där det påpekades att Ryssland enbart
hade fredliga handelsavsikter i Centralasien och ville respektera
Afghanistans oberoende och i samförstånd med Storbritannien
stödja den persiska monarkien.
Samtidigt med dessa diplomatiska manövrer fortsatte
erövringen. Emirens av Bukhara armé krossades och Ryssland
besatte Khodjent mellan Khokand och Bukhara i maj 1866. I juli
månad 1867 upprättades Generalguvernementet Turkestan av
de nyss erövrade områdena. I maj 1868 erövrade ryssarna
Samarkand. Emiren av Bukhara tvangs betala krigsskadestånd
och blev rysk lydstat. Ryssland hade nått fram till Amu Darja,
antikens Oxus. Khanatet Khokand befann sig i krympande
under den pågående ryska framryckningen men det låg ännu i
en kil mellan Generalguvernementet Turkestan och den ryska
lydstaten Bukhara i väster och södra delen av det kinesiska
Turkestan i öster.
I kinesiska Turkestan tycktes det kinesiska inflytandet
eliminerat. Endast österut mot Hami och Barkul fanns den kinesiska
administrationen kvar. Uppe i Ili hade regeringstrupperna och
de höga ämbetsmännen hållit ut under ett och ett halvt år.
Vicekonungen hade bett om 40 000 man trupper från Peking
men istället blivit avsatt och ersatt den 1 november 1864 med
Ming-hsu, militärbefälhavaren i Chuguchak. De belägrades
situation blev allt svårare. Det rådde hungersnöd. Folk åt upp till
och med katterna. Tyfusepidemien tog mellan 50 och 100 liv
om dagen. De ryska myndigheterna lämnade ingen hjälp. De
kinesiska ämbetsmän som nyss givit upp så stora områden för att
vinna Rysslands välvilja fick bara undanflykter till svar när de
nu bad om bistånd från den ryske guvernören för Västra
Sibirien. De ryska myndigheterna iakttog kinesernas undergång
132
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
