Note: This work was first published in 1977, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV. En vandring i Khotan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I går hade vi tagit av direkt mot söder när vi kommit ut ur
porten. Då hade vi kommit in bakom stadsmuren. Då var vi ute
bortom den gamla staden. Där hade varit bebyggelse.
Slingrande småvägar bredvid bevattningskanalerna. Vattnet hade runnit
in under murarna till de dolda trädgårdarna och grönskan
hängde ut över vägen över muren. I portarna hade kvinnorna stått
och sett på oss och små barn som lekte på vägen hade stannat
mitt som de hoppade rep och bara stirrat på oss. Vi hade fortsatt
genom byn och vandrat längs bevattningskanalerna. Cyklister
på väg in mot Khotan hade klivit av cyklarna och sett efter oss.
- Det är inte konstigt att folk tittar på utlänningar i Khotan,
sade Gun. Jag minns när jag var bara. Vi hade aldrig sett
någon riktig utlänning på nära håll och så kom det en tysk i
lodenrock och liten konstig grön hatt med fjäder och gula
handskar och guldbågade glasögon och han rökte cigarr. Vi barn
tittade på honom så ögonen höll på att trilla ur huvudet. Hade
han sedan kommit vandrande på dikesrenen vet jag inte vad vi
skulle gjort. Folk är inte annorlunda i Khotan än i Norrland.
Det är inte så många utlänningar här.
Då hade vi redan sneddat tvärs över och följt de små stigarna
och kanalerna för att nå stora vägen in mot Khotan från
Jar-kend-hållet.
- Det är så konstigt med alla dessa utländska journalister som
beskriver hur de inte fått gå ensamma i städerna i Kina, sade
Gun. Det är som om de trodde att Kina döljer hemligheter i
förstäderna. Men det är ju bara vanlig hövlighet. Vi följer också
våra utländska gäster på morgonpromenad om vi upptäcker att
de vandrar ut i Hedlandet på morgonen. Kina är inte som
Chicago där universitetet varnade oss för att gå ut på gatorna och
speciellt för att gå till fots när det skymde. Kina är ett civiliserat
land.
Vi har i alla år promenerat kring i städer och byar i Kina dit
vi kommit. Ibland har värdarna följt oss och ibland inte. Det
beror på de lokala ansvariga. Här i Khotan hade de övertygats
om att vi kunde ta vara på oss själva. Dock var Khotan en av de
fattiga städerna i Kina och Khotan var också en av de städer
där det pågick mest politiskt bråk. Väggtidningarna ropade ut
163
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
