Note: This work was first published in 1977, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV. En vandring i Khotan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ja, menade han, det är kvinnans fel att:
"Guds son måste dö."
Och Tertullianus räknar upp några av kvinnosläktets
skändligheter. De går klädda i:
"Sidendräkter, purpurkläder, guldsmycken, pärlor."
Han ser på sin unga köttsliga hustru och skriver:
"Nackar som brukar täckas av pärlor och smaragder är
inte beredda att sträcka sig fram under bödelssvärdet. Bort
därför med alla smycken. Det är martyrernas tid. Böj edra
nackar för Kristi ok, edra huvuden för edra äkta män!"
Efter sjutton kyrkliga år blev det äktenskapliga lidandet
lärofadern övermäktigt och han bröt ut i schismatiskt svärmeri och
tumlade ut ur kyrkan. Men hans fördömande av siden förblev
kyrkligt och rättroget. Sidenet hade dåligt rykte. Ännu på
sjuttonhundratalet skrev Gibbon med förakt om den stackars
Heliogabalus som adertonårig mördades av sin moder år 222 att
han fläckade den manliga hedern - genom att klä sig i siden.
Denna moraliska upprördhet hade materiell grund.
Soldatkejsaren Aurelianus som föddes ungefär när Tertullianus bröt
med kyrkan vägrade själv att gå klädd i siden och förbjöd sin
hustru att ha ett enda sidenplagg. Sidenet betalades med sin
egen vikt i guld.
I mer än tvåhundra år hade då de romerska myndigheterna
bekämpat sidenet. Det kom från Kina. Det kom upp förbi
Khotan och vidare landvägen bortöver Sidenvägen mot
Medelhavet; när landvägen var spärrad transporterades sidenet över
passen ner mot Indien och sedan sjövägen upp mot Rom. Men
Roms handelsbalans med Asien var passiv. Rom importerade
alltmer lyxvaror från Indien och Kina men hade ingenting att
själv exportera. Rom importerade siden och kryddor och hade
själv bara glasvaror, taskspelare och krafs att erbjuda. Det fanns
ingenting från Rom som inte Kina och de indiska staterna
kunde leva utan. Rom fick betala med silver och guld för sin
lyx-varuimport. Dess härskande klass krävde sin lyx; det var för den-
167
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
