- Project Runeberg -  Sidenvägen : en resa från Höga Pamir och Ili genom Sinkiang och Kansu /
174

(1977) [MARC] Author: Jan Myrdal With: Gun Kessle - Tema: China
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1977, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. Partisekreterare Li och Liu diskuterar i Khotan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- Jag tycker om partisekreterare Li, säger Gun, han är redig
och klar och ger raka svar. Han sitter inte på hög häst. Om det
är sådana som han som är kapitalistfarare, då är jag jungfru
Maria!

Vice partisekreterare Liu Hou-chan är i sextioårsåldern. En
äldre partiarbetare, lite eftertänksam. På väg till sidenfabriken
resonerar han om problem i Khotan.

- Om du tänker tillbaka till trettiotalet så vet du hur det var
här. Och vid befrielsen var Khotan ett verkligt näste av
reaktionärer. Vi hade väpnade strider här 1951 och 1952.
Reaktionärerna organiserade sig i ryttarförband. Men vi förmådde
mobilisera massorna och rev upp hela den underjordiska
reaktionära organisationen. Några av reaktionärerna kom också över
till oss. De avslöjade de andra. Du vet att vår princip är att
arbeta politiskt och att behandla den med mildhet som erkänner
sitt brott eller sitt misstag. Våld skall man ju bara ta till i
nödfall. Den avgörande segern mot reaktionen var den politiska
segern. När massorna mobiliserades krossades reaktionen. Men
att proletariatets diktatur visar mildhet innebär inte att vi är
eftergivna. Om det är nödvändigt ingriper vi med makt. Dock
politiken avgör.

- 1974 sökte de reaktionära elementen sprida rykten igen.
Det är inte så märkvärdigt. Se på klassförhållandena! Khotan
var ett distrikt som präglades av det hårdaste klassförtryck före
befrielsen. Ute i oaserna rådde fyra eller fem jordägare över
80 % av jorden. I stort kan man säga att 90 % av befolkningen
ägde 20 % av jorden. Levnadsstandarden var lägre än någon
annan stans i Sinkiang. Här var det som allra fattigast. Detta
gjorde det lätt att arbeta politiskt här och vi kunde snabbt
mobilisera massorna att genomföra jordbrukskooperativer och
folkkommuner. Men samtidigt innebär denna bakgrund att
klasskampen ofta blivit akut här. Under kulturrevolutionen visade
detta sig bland annat i häftiga strider. Det lyckades de krafter
som egentligen tjänade klassfienden att splittra massorna och få
till stånd verkliga strider här i Khotan. Också senare har
fraktionsverksamheten förblivit ett problem.

- Khotan är nu självförsörjande med jordbruksprodukter och

174

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:44:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/siden/0202.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free