Note: This work was first published in 1977, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. Vad är Khotan känt för? Siden, jade och mattor!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
floder ner genom Khotan-distriktet och förenade sig ute i öknen
för att - ibland - tränga fram ända till Tarim-floden:
Kara-kash (Svarta jade) och Jurung-kash (Vita jade). Khotan var
jade-landet. De platser där månskenet fyllde flodbädden var
säkra fyndorter för jade. Jade från Khotan kunde sägas vara
månsken kristalliserat till sten.
Oraamentala och kultiska föremål av jade är kända från
många kulturer. De hör i synnerhet den yngre stenåldern till.
Men i kulturerna kring Stilla oceanen spelade jade en särskilt
viktig roll. Indianer från amerikanska nordvästkusten, azteker
och mayaner i Mellanamerika, maorifolket i Nya Zeeland och
kineser; för dem alla spelade jade och föremål av jade en central
roll. I synnerhet blev det i Kina som jade fick en betydelse som
sträckte sig långt förbi dess betydelse som ornamental sten.
Läran om jade och läran om jadeföremålen blir till en av den
kinesiska kulturhistoriens och konstvetenskapens huvudgrenar.
Och jade kom från Khotan.
Under vintern när flodbädden var torr sökte folk efter jade
som förts ned med snösmältningen. Men den stora
jadeutvin-ningen från Khotan hade inte varit den jade folk kunnat plocka
i flodbädden utan de block som kunnat grävas fram uppe i
bergen. Det hade varit ett hårt och slitsamt och hälsovådligt arbete.
De som grävde efter jade hade fått arbeta på 5 400 meters höjd.
De brände ut snön och isen och bröt loss stycken av jade ur
marken. Ett års hårt arbete kunde ge 300 kilo jade. Men då fick
grävaren leva och arbeta uppe i högfjället hela tiden.
Profiterna gick till handelsmännen nere i Khotan och vidare bortöver
handelsvägen.
Nu har arbetet mekaniserats. Det finns fem jade-gruvor med
300 anställda och årsproduktionen från distriktet har gått upp
till 200 ton. Arbetarna har tilläggspremie för höghöjdsarbete.
De bor i vinterisolerade tält och numera förs varorna upp med
bil och traktor. Ingen behöver längre bära upp sin utrustning
på ryggen. Man använder tryckluftsborrar och sprängämnen.
Från jade-centralen i Khotan skeppas jade av olika kvalitet och
utseende till alla provinser och på Kanton-mässan säljs jade
från Khotan till utlandet. Jade-grävandet i Khotan är en ex-
181
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
