Note: This work was first published in 1977, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII. Kerija eller Historiens puls
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kets mekanisering.
Det var basardag. Folk hade kommit in till centrum från
hela oasen. Alla vägar var fulla med folk. Man kom för att
handla men mest för att träffas.
- Man får skilja mellan handel i allmänhet och basar, hade
partisekreteraren sagt i förbigående när vi drack te. Vi
bekämpar privathandeln. Den skapar kapitalism hela tiden. Den
fördröjer utvecklingen. Men basaren är en nationell sedvänja. Vi
uigurer kommer inte till basaren bara för att handla. Hit
kommer folk för att möta vänner och släktingar och diskutera
politik och höra nyheter. Det är inte något man bara kan ersätta
med varuhusen. Men vi bygger både varuhus och restaurant.
Handeln här i basaren är till stor del statlig eller kooperativ.
Man skall komma ihåg att basaren inte är riktigt detsamma
som den privata marknaden nere i inlandet. Vår tradition är
en annan. Basaren blir kvar men den förlorar hela tiden i
betydelse för handeln. Omsättningen i själva handeln här i Kerija
har ökat i takt med de ekonomiska framstegen: från iioooo
yuan år 1950 till 7 600 000 yuan i år. Om några år kommer
basaren att ha spelat ut sin roll som inköpsmarknad och
försäljningsmarknad. Men folk kommer säkert ändå hit för att träffas
och prata och äta. Det är vår tradition. Därför byggde vi också
den stora restauranten här vid basaren.
Middagshettan låg tät som en filt över Kerija och vi åt pilau.
Fårfettet dröp om riset och partisekreteraren sade:
- Allt är härifrån. Egentligen är Kerija rikt. Jordbruket här
går tillbaka till äldsta tider långt innan historien, ty här på
gränsen mellan de höga bergen och den stora öknen rinner floden
fram och jorden ger rik skörd åt den som lär sig bruka den. Vi
har vete, vi har ris och korn och majs. Vi har persikor, meloner,
druvor. Vi har bomull och vi har 400 000 djur.
Surmjölken var sval och läskande. Partisekreteraren hällde
upp brännvin:
- Det bränner vi själva. Det är synd att ni bara är på kort
besök. Men ett glas skadar inte fast det är sommar. När jag
hörde att ni skulle komma tänkte jag först att ni kanske skulle
stanna en tid. Det finns mycket att se här i Kerija. Just nu ar-
190
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
