Note: This work was first published in 1977, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII. Kerija eller Historiens puls
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och luften är kvav. Vi går in i vårt rum. Gun skalar aprikoser.
De är läskande men kladdiga. Vi dricker te och ligger sedan i
mörkret och pratar om Kerija.
- Han sade att fornlämningarna försvinner, säger Gun. Man
kunde svara att några rester av gammal bebyggelse som nu
offras är ett lågt pris att betala för att folket i Kerija skall få ett
drägligt liv. Det var inte många som hade ögoninflammationer
vad jag kunde se när vi var i basaren. Det hängde inte grönt
snor ur näsan på ungarna. Det var inte öppna sår på männens
ben. Inga tiggare låg vid muren. Folk var glada och vänliga
och de var inte uthungrade. Till mig sade partisekreteraren
sedan att nu hade Kerija 270 traktorer och 520 olika slags
maskiner och redan en egen reparationsverkstad. Man kunde
fråga vad som var viktigast.
- Men är det egentligen frågan? säger hon. Över hela
världen byggs det gamla bort av det nya. Det är utvecklingens lag.
Det heter ju bygd om det som är uppodlat och befolkat. Hela
Kina håller också på att omvandlas. Det var inte mycket kvar
av Khotans stadsmur. De senaste gångerna i Kina har jag inte
sett en enda stad av gammalt kinesiskt slag. En med stadsmur
och portar och allt. Kanske var Paoshan nere i Yunnan vid
Burmagränsen den sista stad vi kommer att se av det gamla
slaget. Det var 1962 och nu är väl dess murar borta. Det är
nödvändigt för annars kan folk inte överleva. Det är bra med
Skansen och hembygdsmuseer men Skansen uppfyller ordförande
Maos ord om att man bör bevara ett prov. Det är inte
meningen att folk för evigt skall leva i eländet bara för att visa
hur det gamla såg ut. Och av det som är riktigt dåligt behöver
inte ens ett prov finnas kvar. Då räcker det med bild och
beskrivning. Det finns inte en enda flicka med förkrympta fötter
kvar i Kina. Det är bra.
- Du springer för fort genom argumenten, menar jag. Du
bevisar för mycket. Om du inte ser upp hamnar du bland
ultra-vänstern som gick till angrepp mot stenstoder och
kulturminnesmärken i tro att de tjänade framtiden. Ledarna för de grupperna
var skurkar men de som drogs med av strömmen resonerade
som du.
196
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
