Note: This work was first published in 1977, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXII. Turfan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ning. Den har många namn. I Persien heter den qanat. Ibland
kallas den "en underjordisk kanal". Det är den inte även om
vattnet skyddas från avdunstning. Egentligen är det en
horisontellt grävd brunn. De vattenförande lagren befinner sig mycket
djupt under markytan. I stället för att gräva en brunn ner till
dem - vilket var tekniskt outförbart och även när det var möjligt
innebar så stora uppfordringsproblem att sådana brunnar
förblev olönsamma - drevs brunnen in mot de vattenförande
lagren vid bergen långt borta.
Långt därborta vid bergens fot förlorade sig vattnet i den
porösa jorden innan det nådde ned till de ogenomträngliga
ler-lagren. Därnere kunde ådern tappas och ledas under
ökengolvet fram till den odlade marken. Ty även om de vattenförande
lagren låg djupt under markytan vid bergens fot befann de sig
dock högre än den odlade marken ute i öknen.
Lösningen var alltså att gräva schakt med jämna mellanrum
från källflödet ända fram till den odlade marken och förbinda
dessa med en grävd tunnel. Schakten var nödvändiga för att de
grävande skulle få luft och för att det skulle bli möjligt att forsla
upp den jord de grävde fram.
Karezen är en stor teknisk prestation. En karez kräver att
byggarna har en ordentlig kännedom om områdets
hydrogeo-logi; att de förmår finna de rika vattenbärande lagren, att de
förmår föra sin tunnel genom skiftande jordlager utan större
vattenförluster, att de förmår driva en tunnel med jämn
stigning en, två, fyra, åtta och mer kilometer; de måste förmå
undvika lös sand och föra karezen i sådan lutning att den såvitt
möjligt blir självrenande och inte omgående slammar igen.
De fascinerade mig från första gång jag såg dem i Iran 1958.
Jag har talat med karezbyggare i Iran och Afghanistan och de
tillhörde en utdöende folklig teknisk kår. De undanträngdes av
ingenjörer utbildade i Förenta Staterna och Tyskland. I
Uzbe-kistan 1965 förklarade man att karezen var en föråldrad och
onyttig teknik. Där slammade karezerna igen kring Bukhara.
Men här såg jag nya schakt. Här vid Turfan byggdes karezer.
Till de 400 som funnits hade kommit 150 nya karezer.
Naturligtvis byggdes reservoarer uppe i bergen och vanliga kanaler,
234
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
