- Project Runeberg -  Sidenvägen : en resa från Höga Pamir och Ili genom Sinkiang och Kansu /
245

(1977) [MARC] Author: Jan Myrdal With: Gun Kessle - Tema: China
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1977, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII. De nya monumenten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vad alla krig och allt barbariskt elände förstört på tvåtusen år.
Sådana kommer aldrig mer att få komma hit!

Jag har träffat sådana som tror att det Ruzi Turdi sade var
ett utslag av främlingsfientlighet. Men antag att olika grupper
kineser i stället rest kring och upptäckt Europa. Antag att de
i Sverige av misshugg råkat bränna ner Södra Råda kyrka när
de skulle ta med sig målningarna på nordväggen och i Norge
hackat loss skulpturer från Trondheims domkyrka med
mejsel och slägga och sedan råkat få halva däckslasten med snidade
träbitar som de hittat i Urnäs stavkyrka bortspolade från sin
djonk ... då skulle vi inte sett dem som kulturbärare.

Finns det något skäl för folk i Sinkiang att se annorlunda på
Aurel Stein och Albert von Le Coq och alla de andra? Vilket
skäl då?

Redan långt innan 1949 försökte patriotiska krafter i
Sinkiang att få slut på plundringarna. Så småningom blev det
praktiskt ogörligt för utländska skattsökare att gräva i
Sinkiang. Den siste som officiellt försökte var såvitt jag vet tysken
Trinkler. Han och hans kamrater utvisades i april 1928 efter
det att patriotiska kinesiska tjänstemän kommit på dem med
att vandalisera och förstöra och stjäla oersättliga skulpturer i
närheten av Khotan. När Sven Hedin gjorde sin sista resa i
Sinkiang reste han för den dåvarande kinesiska
centralregeringens räkning och han hade fått förbinda sig att inte söka
företa några utgrävningar. Dock grävde han. Sedan 1949 har
såvitt jag vet endast någon enstaka utländsk arkeolog fått göra
en hastig rundresa i Sinkiang.

Detta innebär inte att Sinkiang är stängt för forskning. Det
som Sinkiang är stängt för är plundring. Det är fullt möjligt att
i framtiden kommer utländska forskare att kunna få delta i
utgrävningar. Men då som led i en ömsesidig vetenskaplig
utbytesverksamhet på en grundval av fullkomlig jämlikhet och
ömsesidig respekt. Kina är inte främlingsfientligt. Men än kan
vägen vara lång. Ty än vill "västerländska" forskare gärna se
sir Aurel Stein och Albert von Le Coq och de andra som
vetenskapliga forskare och upptäckare. Så länge de har det synsättet
har de ringa möjlighet att samarbeta med sina kinesiska kolle-

245

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:44:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/siden/0281.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free