Note: This work was first published in 1977, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV. Stalins kluvna skugga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ryckigare och mindre enveten. Typiskt för båda de nuvarande
supermakterna är dock att de har en radikalt annan historisk
bakgrund än andra stater.
Den politiker och historiker som under adertonhundratalet
mest ihärdigt varnade för den fara denna ryska statsbildning
av säreget despotiskt slag utgjorde för världen var Karl Marx.
Den var inte bara reaktionär i allmänhet; en Europas gendarm
beredd att ingripa mot varje frihetsrörelse. Den var också en
långsiktigt och medvetet planerande aspirant på
världsherravälde. Dess historia från ursprunget som tatarisk ordningsman
och fram till ställningen som tsaristisk världsmakt var en
obruten kedja av skändligheter, och den som ville söka förklaringen
till det ryska handlandet under adertonhundratalet kunde finna
det hos Ivan Kalita på trettonhundratalet; det präglades av
samma småslugt listiga, servilt krypande, grymt despotiska och
envist framträngande maktutövning.
Det jag nu skriver låter inte sympatiskt. Det står i strid med
hela den europeiska liberala adertonhundratalsbilden av
Ryssland. Det är medvetet. Ty Marx menade att just denna
liberala russofili utgjorde ett dödligt hot mot Europa. Han
påpekade också att det var på denna dolda samverkan mellan engelsk
liberalism och rysk despoti som den europeiska friheten
strandade. Om jag därtill säger att Marx hade en uppfattning om
det stora nordiska kriget och Karl XII som var radikalt
annorlunda än den traditionella svenska liberalismens och
Bernadottepolitikens, så gör jag det inte för att utmana utan för att visa
hur grundligt den Marxska traditionen förvanskats i en tid
då stora grupper bland de europeiska universitetsstuderande
officiellt varit marxister.
Förvanskningen är heller inte slumpartad. Den har
medvetet styrts från sovjetiskt håll. Skrifter har undertryckts.
Hänvisningar har dolts långt inne i textmassor. De Marxska
synpunkterna på historia, på Rysslands historia, på Rysslands roll
har förvandlats till "o-marxism" och samtidigt har - speciellt
från år 1936 och framåt - den sovjetiska historieskrivningen
blivit mer och mer apologetisk. Stalin bidrog till denna
utveckling. Det är möjligt att han till och med ansåg den tjänlig i ett
264
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
