Note: This work was first published in 1977, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI. Det ryska spelet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med det då mäktiga Kina. Ryssland hade i freden i Nystad den
30 augusti år 1721 erhållit Livland, Estland, Ingermanland,
Dagö, Ösel, Möen och delar av Viborgs och Kexholms län och
var upptaget av att gruppera sina styrkor för vidare
framryckning västerut och - som Marx sagt - göra tsar Peters excentriskt
belägna huvudstad till centrum i ett nytt europeiskt välde.
År 1727 undertecknades ett nytt gränsfördrag mellan
Ryssland och Kina. Det fastställde gränsen från den punkt där
gränsen av år 1689 slutade. Denna gräns utgör fortfarande
internationell gräns. Längs större delen av sin sträckning löper den
nu mellan Sovjetunionen och Mongoliska Folkrepubliken.
Endast längst mot väster är den inte längre internationell gräns.
Där är den nu en administrativ gräns inom Ryska Federativa
Socialistiska Rådsrepubliken; ty år 1944 inkorporerade
Sovjetunionen Tannu Tuvas 171 300 km2 och förvandlade det
tidigare kinesiska landet till Tuvinska autonoma området. Därmed
fullbordade Stalin den politik som tsar Nikolaj II inlett genom
att år 1912 göra Tannu Tuva "autonomt" från Kina och år
1914 ställa Tannu Tuva under ryskt "beskydd". Det är en av
de handlingar som enligt kinesisk syn tillhör Stalins dåliga
tredjedel.
Den diplomat som ledde den ryska sidans förhandlingar var
en av de inlånade experter som Engels beskriver. Sava Lukitj
Vladislavitj kom ursprungligen från Bosnien. Han arbetade så
småningom som italiensk köpman i Konstantinopel. Där i det
turkiska rikets dåvarande huvudstad; målet för de ryska
erövringsplanerna; arbetade han som hemlig agent åt Ryssland. Så
småningom avancerade han till diplomat och blev
beskickningschef för den ryska ambassaden till Kina. Efter ambassadens slut
när han återvänt till St. Petersburg fungerade han som
rådgivare i Fjärran östern-frågor åt den ryska regeringen.
År 1731 lämnade han ett memorial i två delar rörande
frågorna om krig och fred med Kina. Grundtankarna i detta
memorial förblev sedan vägledande för rysk utrikespolitisk
planering:
Lokala krig kring Amur skulle kräva stora insatser och ge
begränsade resultat. Att föra krig blott för Amur var inte mödan
270
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
